Vilken helg!

I fredags eftermiddag kom Fanny studsande från fastlandet för att hälsa på i det sekulariserade och dekadenta Taiwan. Vi tog en sjömatsmiddag på trottoaren och pratade strunt i ett par timmar. Mathias skulle hem och möta Tobias som också kom den här veckan och vi släpade hem Fanny och installerade henne på en tatamimatta i Minnas rum. Hon vägrade den mjuka och sköna IKEA-sängen och hävdade att hon sov gott på hårt underlag. Konstig flicka...

På lördagen var det reklamfilmning för mig och Christian, det var rätt skoj. Att sitta och titta rakt in i en kamera och tala om hur bra ett visst kosmetikmärke är var inte alls svårt och inte heller det minsta nervöst. Jag visade också hur fint konstruerad borsten var och pudrade mig i ansiktet medan ägarinnan till företaget satt och klappade händerna bredvid. Mycket intressant. I slutet på året ska filmen köras här och i Japan, dubbad.

Anna och Fanny försökte komma undan med att tala om att de var på en restaurang mittemot AIT. Inte förrän vi sa att vi också var hungriga kröp det fram att de faktiskt satt på Burger King! Vi joinade och sedan gick Anna och Fanny och jag för att leta bröllopsklänningstyg.

Jag avskyr överflöd när jag ska välja! Jag vill ha en sorts tandkräm att välja på, ett schampo etc. När det gällde bröllopsklänningstyg misströstade jag snart! Det var en jättelokal med massor av småbås i, som alla sålde olika mystiska tyger. Siden ville jag ha. När jag började bli alldeles för frustrerad sa Fanny "Vi måste fokusera och sluta tramsa!" så det gjorde vi. Och sprang på en butik med ett gräddfärgat tyg som även fanns i samma nyans som fodertyg. Perfekt. Vi tramsade lite till och Fanny prutade 100 NT och sen hade jag tyg till klänningen! Helt otroligt fantastiskt skönt!

Vi firade med en kaffe och plötsligt säger Fanny "Är det jordbävning eller tunnelbanan?". Varken Anna eller jag kände nåt så vi mobbade Fanny för att inbilla sig saker. Ända tills vi kom hem och såg att det varit en jordbävning på 5,8 på östkusten och att den känts som en tvåa i Taipei. Känslig flicka, Fanny!

Christian hade under tiden varit och handlat på Tesco och fått sig en grill, kött och lite annat smått och gott. Fanny och Anna fick ansvaret att bygga ihop grillen. Det gick sådär, i början... Efter ett par omförsök blev det en färdig grill av ett antal små mystiska delar. Kolen i och tända på! Pyromanen som fått sova så länge dök upp igen och jag blåste lyckligt på kolen och såg till att det blev en fin eld.

Det var redan sagt att det var vodkakväll så vi satte igång. Mycket vodka fanns och vi stack emellan med Smirnoff Ice och ett par GT. Skoj var det och skojigare blev det. Fanny reciterade Tintin, bland annat. Imorse var det aningens tungt att gå upp, men vi hade frukosten klar klockan tio. Fanny skulle ju ta sig hela vägen hem till Kanton så hennes plan gick redan klockan 1540, Annas inte förrän vid åttatiden. Vi inspekterade 101:an och vinkade sedan av Fanny. Anna och jag traskade till möbelmässan och skrattade åt fula möbler. Sedan vidare till blomster- och jademarknaderna där det finns väldigt mycket att titta på. Det enda inköpet blev en kruka persilja.

Bilder från Tokyo finns uppe nu.

93-05-09

I flera veckor har Världens Pratsammaste Polis, Marc, försökt få med främst Henrik och i andra hand mig, på utflykt till Yingge. Det blir en fantastisk utflykt, säger han, och det är väldigt viktigt att Henrik kommer med. Alla andra kommer! Men Henrik prioriterar jobbet just nu, vi har fruktansvärt mycket att göra, så han nekade. Jag var mer lättövertalad, det verkade kul och det är alltid bra med kontakter. Ända tills ANTOR-festen ändrades till just den dagen och jag skulle vara kom-fram-å-säj...

Jag skickade Mathias till Yingge med Marc och gick själv på ANTORs tioårsjubileum. Vi hade slitit som djur en hel vecka och Michael från Malaysia mest. Han hade själv bistått med en tripp till Malaysia som lucky draw-vinst och lyckats övertala även Thailand och Filippinerna att göra detsamma. Filippinerna lät sig inte övertalas förrän vid åttatiden på kvällen, men de gav en hel resa!

Jag och allkonstnären Alan var komframåsäjer. Det var rätt skoj. Vi hade lucky draw i oändlighet och plötsligt vann jag något! Jag fick en stor låda inslagen i Malaysia-papper och lämpade den hos Christian som satt och småpratade med Raylene. Sen var det dags för Malaysias dansnummer och Alan började prata: "Som ni vet är vår President Michael väldigt romantisk och nu har vi ett litet mellanspel!" Jag såg ut som en fågelholk. Michael sprang till andra ändan av scenen och började rota. Jag var på väg att fråga Alan vad fasen som var på gång, men han fortsatte glatt "Och nu ber vi Ms. Inger gå upp på scen med sin blivande make!"

Michael hade i smyg lyckats köpa världens största blombukett och en liten present till mig och Christian. Vi gick upp på scen och alla applåderade åt att vi skulle gifta oss. Snart började skanderandet - det var ju ANTOR - "Kiss, kiss, kiss!!!" och Christian böjde mig baklänges och kysste mig ordentligt. Jag var helt överrumplad och Christian fattade inte mycket han heller. Men skoj var det!

Resten av kvällen var fri från sådana överraskningar, men Christian vann en resa i business class till valfri destination i sydostasien. Jag undrar vart han ska på bröllopsresa...?

Feny klistrade sig fast vid Christians sida som vanligt och Franscesca undrade till slut "Blir det inte väldigt pinsamt när ni träffas nästa gång?" och Feny svarade glatt "NÄ, vi är såhär!" och återberättade genast samtalet för Christian på engelska. Till slut fick jag slita honom från flickorna och vi gav oss av hem. Vi hade en helt otrolig samling saker när vi packade upp dem på balkongen:

- en jättebukett blommor
- fem tröjor från Filippinerna
- en bagage-tag från Malaysia
- en penna från Thailand
- en dammsugare(!) från Malaysia
- en slips i blombuketten
- en business class biljett

De säger här att det är två tillfällen i livet då man har extra mycket tur - innan man gifter sig och när man fått sitt första barn. Det verkar stämma, måste jag säga!

Idag var vi ute med tandläkare Lu, han som ordnade trippen till Yingge. När jag i telefon försökte avvärja en fest den 19 juni med motiveringen att jag planerade mitt bröllop och kanske måste vara i Sverige då, sa han "Men då måste vi ta en helg! När passar det dig och din fästman?" Vad svarar man på det? "På söndag."? Det var iallafall det jag sa.

Vi besökte en berömd keramikfabrik i Yingge, de som gör Presidentens porslin och alla porslinsgåvor Presidenten bär med sig runt om i världen. Där fick vi också leka med lera och dreja varsin skål. Christian fick underkänt på sin första och fick börja om. Min blev stor och platt och blir säkerligen mycket vacker när den bränts grönblå. Ära vare gud i höjden...

Barnen stojade och den filippinska hemhjälpen hade fullt upp i bilen. Bröderna hade fått varsin lergök som de glatt blåste i, konstant. Note to self: ge aldrig barn låtande leksaker!

Vi åt en fantastisk buffé och gick sedan en promenad i området där de bor. Där bor även ex-president Lee Deng-hui och ett antal andra dignitärer. Det ligger på ett berg och innefattar även golfbana och ett otroligt lyxigt spa. Tandläkare Lu gav oss en ordentlig tur av området som också innebar en titt på karaokemaskinen i samlingsrummet. Tack och lov slapp vi sjunga, men försäkrades om att ex-presidenten ofta kom och deltog i de allmänna mötena.

Vi såg honom faktiskt. Nästan. Iallafall hans bil och livvakter.

93-05-18

Saker och ting börjar falla på plats inför matfestivalen. Förutom en liten, liten detalj. Vi får se om det är den berömda tuvan.

Jag är lite imponerad över att jag inte är mer stressad och förtvivlad över åsynen av tuvan, utan lugnt och stillsamt sitter och tittar hur hjulet rullar upp på det, funderar på vad som ska hända och hur jag kan rädda så mycket som möjligt om det rasar. Samtidigt som jag hoppas på att vi lugnt och fint ska glida ner igen på andra sidan.

Ulf dök upp idag! Lagom rufsig efter en herrans massa timmar på flygplan satt han och halvsov i lobbyn när vi kom tillbaka efter lunchen. Skoj!!! Vi har gått lite på nattmarknad och vi har ätit smaskig middag med Chris.

Idag kom också alla bröllopsinbjudningar äntligen till Taipei. Vi har väntat och väntat - vi skickade en bunt hit så att vi skulle kunna skriva adressen på kinesiska på den och de säkert skulle komma fram. Inte tänkte vi på att de skulle fastna i källaren med en massa broschyrer från Blekinge. Mycket enerverande. Nåväl, de kom ju fram iallafall. Tillsammans med en bunt bröllopstidningar från Cecilia, mycket trevligt!

En ny Psion hade Ulf med sig, förutom en stor och fin grevéost. Psionen köpte jag på nätet via Patrick och fick via Ulf. Väldigt, väldigt trevligt eftersom min gamla börjat ge upp efter sex års lång och trogen tjänst. Hoppas att den här håller lika länge, och att de små lifebook-arna sedan är ännu mindre och ännu bättre. Tacka vet jag tangentbord!

93-05-23

Ulf åkte idag, mätt och glad. Vi har matat honom med det mesta och han har mest lett och sagt "Jättegott, kan jag få mer?" Fiskögonteet fick honom först att lyfta på ögonbrynen men sen gick det ner. Hajen och det stekta fläsket var finfint och de ångade och stekta dumplingarna gick ner utan problem.

I onsdags traskade han med Mathias och chalmeristerna till Carnegies och kom inte hem förrän halv fem på morgonen. När vi gick upp på morgonen hade han redan stuckit - tog tåget till Hualien och tittade på Taroko Gorge. När han kom hem berättade han: Taxichaffisen hade inte förstått "Train station" klockan sex på morgonen, utan Ulf hade fått rita ett litet tåg. När han kom fram till Hualien, efter att ha köpt biljetter i rätt lucka, hittade han en engelskspråkig guide som tog honom runt hela konkarongen. Hem igen lagom till sushimiddag och film.

Förra veckan slutade inte i katastrof, som fruktat. Vi löste det hela tack vare välvilja från två håll, och envist motstånd från det tredje. Tur att någon har lust att samarbeta iallafall...

Nästa vecka blir hektisk. Kockar och pepparkaksdamer dimper ner, med några timmars mellanrum. Brudklänningen ska provas och brudgumskostymen likaså. Presskonferens ska ordnas, detaljplaneringar fixas och hela konkarongen ska gå smärtfritt. Man vet att man lever och det är roligt nästan jämt.

Sen är det nästan dags att åka hem till Sverige på jobb och semester. Den 17 juni landar jag i moderlandet och Christian kommer en dryg vecka senare. Sedan är det bröllop på löpande band: Först Fredrik och Brenda den 3 juli, sedan vi den 10 och sedan Thorsten och Wiebke den 17. Och sen hem igen till Taipei där vårt och Fredrik och Brendas kinesiska bröllop ska gå av stapeln i höst. Men först förhoppningsvis en weekend i Singapore där alla bröllopsparen kan stråla samman.

Idag var vi på IKEA efter att ha lämpat av Ulf - som tog sig i shoppingen sista timmarna, men troligen inte förtjänar sitt (påstådda) svarta bälte i shopping - och köpte en garderob. Hemkörning och montering, kommer på tisdag. Då får vi en snygg garderob och kan ha Billybokhyllorna till gästgarderober eller liknande. Skoj!

93-05-25

När jag blir stor ska jag inte bli projektledare. Ytterligare ett jobb jag kan bocka av på listan. Inte översättare, inte projektledare, inte tolk. Bland annat. Fy vad jag avskyr att ha ansvaret för varenda liten detalj. Alla som sett ett rum jag bott i kan förstå varför. Detaljkoll är inte min starka sida. Jag har bra minne och kan minnas detaljer i evigheter. Men att ha koll på vem som ska ha Mr & Mrs-inbjudningskort och inte, vem som ska sitta bredvid vem och vem som inte kan göra vad - det är inte min grej.

Vi var och såg "Body Works" i helgen. Det var inte skoj alls. Först var det rätt intressant men sen blev det för mycket. Jag är inte intresserad av att se en man i backhopparposition, flådd och uppskuren i ryggen och med musklerna blottade. Nätack.

Garderoberna kom idag och när jag kom hem var de monterade och klara. Finfint! Bara att plocka in alla kläder och lakan och handdukar och så var det rent och fint i sovrummet igen!

93-05-29

Presskonferensen gick bra. Carin var nervös över att behöva ha Sverigedräkten på men lugnade ner sig lite när hon såg att tre av servitriserna hade samma klänning. När hon sen såg killarna utstyrda i vikingahorn blev hon nästan helt lugn. Men när hon skulle presenteras för alla journalisterna var hon nervös igen.

Alla verkade uppskatta den mycket goda maten. Silltallrik först, sedan svampsoppa och till varmrätt fantastiskt fin kokt lax med romsås. Efterrätten var en Oscarstårta och det var länge sen jag åt en så fantastiskt god tårta! Här är tårtorna inte mycket att ha...

På kvällen hade faster shoppat färdigt och vi tog en fotmassage på nattmarknaden. Hon hade snällt och lydigt följt uppgjort program. Först till Chiang Kai Shek där hon köpte en pin med Den Store Ledaren. Sedan till Sun Yat Sen där hon knatade runt lite. Gratisbussen tog henne till Living Mall och hon tog sitt uppdrag på största allvar. Upp till översta våningen (det var bokhandeln som lockade) där hon köpte en guidebok om Taiwan och sedan ner, våning för våning, butik för butik.

Omdöme: det fanns en bra butik. Den från palatsmuseet. Så nu ska vi dit på söndag.

Middagen blev ett hopplock från olika stånd på nattmarknaden. Christian fick lökfri kyckling, Katta och jag åt ostronkakor, stekta musslor och räkor och stekt nötkött med grönsaker som har ett tomt hjärta. Kvällen avslutades med en dvd-film från Ishotellet. Där är det kallare än här.