Vädret har gått tillbaka till regn, rusk och kyla. Och vi som bytte till sommartäcken i söndags. Men det finns ljusglimtar ändå. En var att gå på cocktailparty hos taiwanesiska FBI och få en liten rund pin där det står "Investigation Bureau".

En annan är att få reda på att min nya kollega kommer den första april. Äntligen! Då får jag börja mitt nya jobb, på riktigt. Att promota Sverige som turistland, enbart. Helt underbart!

Imorgon är det dessutom dags för den andra bokcirkeln och det ska bli jättekul! Sumee har lovat beställa indisk mat och alla tar med en flaska vin. Precis som det ska vara när man diskuterar böcker, med andra ord!

Sen är det skoj att få meddelanden i gästboken - men KICKI, skriv till mig! Jag har tappat bort din adress...

Jag har också fått upp bilderna från den fantastiska helgen i svenskhotellet!

Det enda smolket i glädjebägaren (förutom regnet) är ju att Wiebke åker hem på lördag. Jag försöker förtränga det men inser nu att det faktiskt är väldigt snart. Mycket, mycket tråkigt!

93-03-05

Sista natten med gänget. Jag tog bussen till Wiebke och försökte lugna henne. Vi slängde skräp och hon berättade om sin dag med flyttkillarna. De (hon) hade lyckats packa hennes nycklar och diplomatkort, bland annat... Dyker väl upp i Tyskland om sex veckor, förhoppningsvis. Tur att Chris hade ett par extranycklar!

Vi skulle först till Deutches Kulturzentrum på en fotoutställning för att Wiebke ville säga hej till Mr. Gerbich. Jag kallar honom Jürgen och det var hon mycket sur över - att jag var du med honom och inte hon! Men han tyckte det var onödigt att hon skulle hålla på och vara artig, så jag fick bevittna en tysk du-skål!

Kai och Chris och en brasilian och vi satt och pratade när Kaitlin kom. Vi skulle vidare till ANSBA sen och Kaitlin hade varit hemma och fiffat till sig. Mycket snygg var hon! Chris blev sångsugen efter några glas rödvin ("Jag dricker ingenting!") och började höra sig för om någon kunde spela piano. Jag slog ifrån mig - jag tror inte han ville sjunga "Kalle Johansson" - men döm om min förvåning när Kaitlin sa att hon kunde!

Duktig var hon också, han sjöng och hon spelade och Chris bjöd på stående fot in henne till sig så de skulle kunna öva mer. Jag stod mest och gapade och upprepade "I didn't know you could play!!!". Du frågade aldrig, svarade hon, så Christian tog tillfället i akt och sa "Ok, do you play volleyball?" och det gjorde hon också...

Vi åkte vidare till Far Eastern Plaza och ANSBA och mötte upp med Sumee och de andra och hamnade till slut på Saints & Sinners ett stort gäng. Det var Sumees födelsedag och vi sjöng och hurrade, någon lyfte upp henne på ett bord. Gänget bredvid försökte överrösta vår sång så Sumee tog ett kort med den kinesiske killen som fyllde 20 år. Han lär aldrig glömma den dagen då han först fick ta kort med en vacker kvinna som höll om honom och att hon sen pussade honom på munnen. Jag tror han rodnar fortfarande...

93-03-06

Jag ringde hem idag. Det gör jag inte så ofta. Därför utspann sig följande konversation:

- Ridderstolpe
- Hej, det är Inger!
- Nämen hej, hur är det med dig?
- Jotack bra.
- Och vad funderar du på då?

Det var en bra öppning. Eftersom jag ju ringde för att tala om att vi har bestämt oss för att gifta oss. Det var skottdagen häromdagen, och då passade jag på. Champagne hade vi redan, den fick vi av Fredrik och Brenda när Christian fyllde år, med specifika instruktioner. De fyllde på med lite gliringar förra helgen, när vi gick ut och drack på Champagne på lördagkvällen och alltså in på skottdagen...

Vi var på Bens och Lillians bröllop idag och Henrik och Louise (som redan visste) missade inte ett tillfälle att skicka gliringar i vår väg...

"Whiskey, det ska ni väl också ha som måltidsdryck?"
"Nu vet ni hur man gör det här, ska ni också be om röda kuvert?"
"Karaoke är populärt på bröllop, vad tror ni om det?" etc...

93-03-15

Vi letar ringar. Vi funderar på kläder. Vi undrar över foton eller inte. Vi ojar oss över datum.

Men idag har vi nog löst en av frågorna. Vi har tittat på ringar lite här och var, men det är svårt att hitta något som passar. De använder mest 24k guld här och det blir så gult! Eller så är det platinum och det är så lysande vitt...

Så vi mailade Victor Shteinberg som jag hade en mycket hätsk och animerad diskussion med hemma hos Wiebke för knappt ett år sedan. Han är rysk jude, israel och juvelerare. Han gör enbart smycken på beställning och han känner konstnären som gjort det vackra Kalevala-smycket jag bär om halsen varje dag.

Vi gick dit idag och fick först titta lite på annat han gjort och sedan fick jag gå ut. Christian grillades i enrum på mig och vårt förhållande och sedan byttes vi av.

När han hört oss båda gav han oss två förslag på ringar och berättade varför han tänkte som han gjorde. Vi fastnade för ett av hans förslag och han ska skissa upp det lite närmare och så får vi se skissen på onsdag. Tills dess ska vi också bestämma vad vi ska gravera i ringarna... Ett problem till alltså. Men ett mindre, också!

93-03-19

Det är presidentval i Taiwan, något som präglat våra liv de senaste veckorna. Vart man än går ser man blåa eller gröna flaggor som viftar. Supportrar står i varje gathörn och vinkar med sina flaggor åt förbipasserande bilar och valet är naturligtvis samtalsämnet nummer ett. Alla taxichaufförer frågar vad vi tycker och berättar gärna vad de röstar på. Till lunch idag var jag bjuden på en mottagning som hölls av MOFA/UD dit alla internationella valobservatörer bjudits in. Så även representanterna för de länder varifrån observatörerna kom.

På vägen hem i taxin pratade jag med en mycket trevlig taxichaufför som sade att trots att han var ”fastlänning” skulle han rösta på president Chen. Vilket parti man röstar på hänger mycket ihop med vem man är – är man ”riktig taiwanes” och är född på ön av föräldrar som bott här sedan urminnes tider röstar man på Chen. Är man ”fastlänning” och kom hit med Chiang Kai-Shek 1949 eller senare röstar man på Guomindang.

Väl tillbaka på kontoret hade vi ett försenat kontorsmöte och plötsligt ringer min telefon. Jag brukar strunta i den då vi är i möte men tog det ändå, det är så mycket som händer just nu. I andra ändan var Ekots korrespondent som är i stan för att rapportera från valet. ”Du vet vad som har hänt?” var hans inledande fras. ”Presidenten är skjuten.”

Tumult i vårt konferensrum, Rita fick snabbt på TVn. Varje kanal (det finns många nyhetskanaler i Taiwan) hade sin egen version av vad som hänt ganska precis en timme tidigare, när jag småpratade politik i taxin. En kanal sa att det var en fyrverkeripjäs som skadat presidenten, en annan att presidenten faktiskt blivit skjuten. Dock sa alla att både president Chen Shui-Bian och vicepresident Annette Lu var lindrigt skadade och vid medvetande. Presidenten hade uppmanat folket att hålla sig lugna.

CNN fick stå på under eftermiddagen samtidigt som vi alla sökte mer information över Internet. Mera kontakt med Ekot och även med de svenska valobservatörerna, som rapporterat till TT/Reuters att de uppmanats hålla sig på hotellen…

Snart kom bilder på CNN på President Chen när han står och vinkar på bilflaket, med en stor blodfläck på magen. Jag och Henrik hade samma misstanke ”De sa att Anna Lindh också var lindrigt skadad…”

Dock verkar det nu som att han faktiskt är lindrigt skadad, det rapporteras om ett två centimeter djupt och 11 centimeter långt sår på magen som sytts igen, och vicepresidentens knä var inte heller allvarligt skadat.

Taiwan är precis som Sverige ett mycket öppet och inte speciellt våldsamt samhälle. Det är samma chocktillstånd här idag som det var i Sverige efter Palmemordet och efter Anna Lindhs död. Imorgon är valet och de pragmatiska taiwaneserna säger ”Vi kommer att genomföra valet så länge som ingen av kandidaterna dör.”

Min första uppgift imorgon bitti är att gå ut med Sveriges Radios korrespondent och intervjua folk utanför vallokalerna för Ekot. Den uppgiften känns plötsligt ännu mer betydelsefull än när vi kom överens om det, på förmiddagen.

93-03-20

Imorse var jag uppe tidigt för att träffa Lars-Gunnar klockan halv nio på Hyatt. På vägen lärde Christian våra frukostdamer hur man gör skramlade ägg och bacon, så att han fick riktigt lördagsfrukost!

Jag och Lars-Gunnar tog en taxi till Zhonghe och skolan där Lihui tidigare jobbade, för att intervjua folk som röstat. Vi fick till att börja med enbart KMT-anhängare som ville bli av med presidenten och tyckte att folkomröstningen var löjlig. Till slut hittade vi även några DPP-anhängare och en kvinna som till och med sa att hon tyckte Taiwan skulle bli självständigt. Hon tvekade lite innan hon sa det, men sa sen tydligt vad hon tyckte.

Vi var nöjda och spankulerade hemåt via tunnelbanan, Lars-Gunnar skulle rapportera till Ekot och jag skulle dricka te hos grannen.

Massor av te blev det, fyra olika sorter. Vi upptäckte att även våra grannar, som vi nu vet heter Daniel och Hui-Ling, också gjort sina vigselringar hos Victor - och att vi sett dem på bild hos honom! Vi hade massor att prata om och vi kom inte därifrån förrän kvart över ett, alldeles för sent för mig då jag skulle möta Chialing och diskutera svenska barnböcker i andra änden av stan klockan två...

Jag hann och på kvällen hann vi också med en audition för en Giant-reklam innan vi åter träffade Lars-Gunnar för att fira presidentens omval! Han vann med minsta möjliga marginal - "Det var rafflande som en tennismatch" sa Lars-Gunnar som följt tvn hela eftermiddagen - bara ca 30 000 rösters övervikt.

Utmanaren Lien Chan var rasande och kräver ett antal förklaringar och vill ogiltigförklara valet. Som Corbett sa "This is Taiwan. I want to se a picture of a belly together with a head." Allt medan vi firade med tusentals lyckliga taiwaneser på gatan i centrala Taipei. Allt var lugnt och inga bråk.

Lars-Gunnar hade ingen kamera med sig så när vi tröttnat på tutor och fyrverkerier åkte vi till Hyatt för att ladda över bilderna från vår kamera. Det var ett helt gäng. Som bonus fick vi sitta och lyssna på när han läste in sin nya text på band och sedan skickade över den. Ca 40 minuter senare, kvart i tolv hos oss och kvart i fem i Sverige, hörde vi samma text över Lars-Gunnars dator. Teknikens under! Dessutom fick vi höra det han skickade in i morse - jag säger i direktsändning på Ekot "...Taiwan kan bli självständigt". Undrar hur många som gjort det?

93-03-21

Idag åkte jag med Marlboro och Ann till Yingge! Alla frågar om jag har varit i Yingge eftersom mitt kinesiska namn uttalas likadant som staden. Nu, till slut, efter ett och ett halvt år i Taiwan har jag tagit mig dit. Det tar ca 40 minuter från Taipei...

I Yingge köper man porslin. Inte mycket annat. Det finns tusentals snygga (och ännu fler hiskeliga) tallrikar, koppar, skålar och tekannor för extremt låga priser. Allt är naturligtvis andrasortering, men ändå. 50 NT, dvs 13 kr, för en tallrik är helt ok. Vi gick tre varv runt det mest turistvänliga kvarteret och Marlboro shoppade så plånboken kroknade. När hon hade två kassar fulla med olika tallrikar och koppar hade hon spenderat ca 1300 NT. Ingenting dyrare än 80 NT hade hon med sig hem.

93-03-23

Ibland måste man ta sig i kragen och göra sånt där som inte är skoj. Köpa ny bh till exempel. När de gamla taiwanesiska är utslitna och de svenska trotjänarna är uttänjda till bristningsgränsen, sådär att man bara blir fruktansvärt irriterad av att ha dem på sig.

Då går man till en av de otaliga bh-affärerna och förbereder sig på en underlig upplevelse.

Jag har sedan länge insett att det inte är någon idé att hitta en snygg bh (det finns många) och fråga om de har min storlek. Då fnissar de förläget och säger att den finns bara i a++. Jag ska ha D om jag själv får välja. Om expediten får välja brukar det bli E eller EE, så det får de inte. D-kuporna är fula nog.

Jag framhärdade i D och hon frågade vilken omkrets jag skulle ha. Ingen aning, så hon tog fram måttbandet. Då börjas det...

"Oooooh, så fyllig du är!" säger hon när hon mäter under bysten. Hon mäter mitt på också och går motvilligt med på att ge mig en D-kupa. Jag slinker in i provrummet och sätter på mig den. Sen kommer det, naturligtvis: "Hur ser det ut?" och innan jag hunnit säga "okej" så är hon inne i den minimala hytten. "Ooooooh, jättefint! Oj, vad du har stor byst!"

Jag ber om en annan, mer upplyftande modell och när jag har fått på den kommer hon in igen. Återigen jättestora ögon och mera oohande och aahanden. Sen tar hon två fingrar och liksom klappar lätt på kullen ovanför bhn och ooohar ännu mer. Jag är mest stum av förundran och sjasar ut henne och byter tillbaka, tar mina två nya bhar och går. Och hoppas på att de här håller länge!!!

93-03-31

Tiden går fort när man har roligt!

Först kom Jenny på besök från Tokyo, för att få ett ansikte på mig. De första minuterna var väldigt mystiska, när jag såg personen bakom den från telefonen så enormt välbekanta rösten! Vi satte genast igång med att jobba och lyckades strukturera upp vårt gemensamma arbete ordentligt och skriva instruktioner åt Mathias.

På kvällarna tog vi ut henne till The Living Room, så att jag och Christian också fick höra Corbett spela saxofon. Det var mycket populärt, Jenny ville helst inte gå hem. Sista kvällen när vi skulle gå till Aliang efter att ha ätit "sjömat" med Eric och Johanna gnällde hon lite... Men på Aliangs hade vi tur och där var också fantastiskt trevlig levande musik, så hon var nöjd, till slut!

Igår kom Mathias, guldgossen, den efterlängtade!

Han kom upp på kontoret idag och hälsade på, för att veta vart han ska i morgon. Vi pratade lite och han verkar som om han ska klara sin uppgift väl.

Läs också lite om april.