Besöken haglar tätt! Den andra april kom Eeva, Figge och Minna och idag ska de redan åka igen! Vi har gjort massor av saker, vi har låtit dem se vårt vardagsliv med långa promenader i bergen, middagar med vänner och lunch runt kontoret. Dessutom har vi varit i Yingge och shoppat porslin, Minna har shoppat som en tok och får med sig sju par skor, sju nya tröjor, fem väskor och ett antal andra roliga pryttlar hem i väskan. Tur att hon hade nästan tom väska (ca 9 kg) när hon kom! Inte har hon spräckt budgeten heller.

Jag frågade Raylene - som ju har svart bälte i shopping - vart Minna skulle gå, och hon skrev en taxilapp till Minna med tre ord på. Minna var lyrisk när hon kom därifrån "Dit måste du gå, det var stort som Vasastan och bara butiker överallt. Snorbilligt!!!"

Eeva och Figge delade inte Minnas motto: "Kvantitet före kvalitet" så de har köpt färre saker för mycket mera pengar än Minna. Med andra ord är alla mycket nöjda! Christian och jag har fått fantastiska middagar varje dag - gårdagens friterade ostron var en höjdare precis som den koreanska middagen i förrgår, den kinesiska dagen innan, och de japanska och taiwanesiska måltiderna vi också ätit. Billigast var hos mina hundun-tanter - 265 spänn (59 kr) för fyra.

Vi har sett massor av Taipei och ändå inte ens hälften. Vi har inte hunnit med Lin Family Mansion men de har varit på Palatsmuseet och också sett demonstranterna på Chiang Kai-Shek Memorial. Hualien (eller Huvvaligen som Eeva säger) fick ett besök och så också Taroko Gorge.

På fredagskvällen, efter att ha tittat på fruktansvärda bröllopsklänningar hela dagen, åkte vi till Francis kontor för att släppa upp ljuslampor. Det går till som så att man tänder eld på oljeindränkt papper och låter detta papper värma upp luften inne papperslyktan (ca en meter hög) tills den seglar iväg av sig själv. De första tre lyktorna misslyckades, vi var för otåliga. Den fjärde tog fart och seglade iväg över Taipei medan vi jublade! Den tog med sig alla våra önskningar till himlen, så nu kan vi räkna med ett gott år. Detta gör man egentligen två veckor efter det kinesiska nyåret, på lanternfestivalen, men Francis hade inte hunnit med...

Igår var vi och tittade på Museum of world religions medan Minna och Christian shoppade lite extra. Vi fick en fantastisk visning av museet och shoppade loss i souvernirbutiken. Sedan bar det av till den nya lägenheten som just är färdigrenoverad. Smutsig och dammig men alldeles, alldeles... Underbar! Balkongen är fantastisk, rummen är stora och luftiga. Hoppas nu att alla bekymmer är borta när de har rivit upp hela balkonggolvet och dessutom golvet i kök och badrum. Dock hade de inte fixat golvet i sovrummet... Vi får hoppas att det löser sig där, nu när det inte läcker vatten längre.

Christian är på väg mot sitt stora genombrott som modell, hoppas vi. Jag räknar med att snart vara lyxhustru åt en stjärnmodell. I måndags var han och tog bilder med en såpaskådis. Bröllopsbilder! Dagen därpå var han i alla tidningarna. Vicky från tyska kontoret ringde "Inger, din pojkvän är i tidningen!". Då hade hon suttit och bläddrat i tidningen på kontoret då Sven kommit förbi och förskräckt utropat "Men! Det där är ju Ingers pojkvän, ska han gifta sig med någon annan??" Han hade tagit bilder med en såpaskådis i en av de otroligt populära taiwanesiska såporna som går varje dag - och som hela tyska kontorets tjejer samlas för att titta på på lunchen! Idag är han och filmar själva scenen, han ska alltså vara med på TV. Van är mäkta avundsjuk, han följer såpan noga och kan allt om alla deltagarna!

Dessutom ringde de från hans agent häromdagen och sa "Kan du komma på casting på lördag, de har speciellt bett om dig!" och det kan man ju inte motstå. Så igår var han och lekte truckförare på en casting för en reklamfilm för kiwifrukt... Och om ett par veckor kommer han att vara modell i en sminkreklam för ett japanskt sminkföretag. De sökte "en vacker kvinna, en snygg man och en vanlig man" så Christian får vara den snygge. Ägarinnans syster, som var den som tog kontakten, tyckte att jag skulle vara den vackra kvinnan, så jag kanske får ett extrajobb, jag med...

En fördel med att han tagit bröllopsfoton med en annan kvinna (gissa om han får pikar för detta) är att han lärde känna fotografen på ett bra bröllopsställe. När vi tröttnat på de hysteriskt fnissiga flickorna på Very Taipei gick vi till Figaro och tittade. De kände genast igen honom och var mycket professionella, så vi bestämde oss på studs. Klänningen kommer jag dock sy upp, inte ta någon av deras fluffiga vita drömmar i storlek 32. Med bystkupor. Jag kände mig som en vit gravid elefant i klänningarna jag provade, det var verkligen fruktansvärt. Nu ska jag ha en egen klänning och ta bilder i den och i deras olika färgade klänningar, så det blir nog bra. Tack och lov! Sömmerskan lovade att det skulle ta två veckor att sy upp den och det kostar 2500 NT. Helt ok för en bröllopsklänning, måste jag säga!

93-04-18

Just hemma igen efter en mycket trevlig resa till Tokyo!

Vi åkte på en weekendresa till Tokyo för att träffa vänner på ambassaden och för att vi varit sugna på Tokyo sedan Thorsten och Wiebke var där över nyår. Staden överträffade våra förväntningar!

Vi kom på torsdagskvällen och tog flygbussen in till stan. Allt var annorlunda, framför allt förstod jag inte vad folk sa, fast de såg ut som kineser gör mest... Vi välkomnades av Jenny och Niclas med ett monsterstort fat med sushi. Och av lilla Julia som med stora ögon och helnaken inspekterade gästerna som talade samma språk som mamma och pappa!

Vi hade fått en gästlägenhet på ambassaden och njöt av den svenska inredningen, ambassaden är fantastiskt vacker!

Jenny och Niclas dukade upp en stor frukost till oss morgonen därpå, och vi var färdiga på minuten och gick upp till dem. Fast... Vi var ju på Taipei-tid, en timma efter Tokyo. Jenny hade redan gått till jobbet och frukosten var avdukad. Men det gjorde inte så mycket, vi dukade fram den igen och Julia fick en andra frukost - ett stort ägg med Kalles på!

Sedan var det dags att återse Reiko-san, ett kärt återseende må jag säga! Vi träffades ju i Bangkok och har inte sett sen dess. Vi pratade lite medan hon hjälpte oss med lite saker vi haft med oss från Taipei - Tokyo är ju "vår" ambassad.

Vi gick ut på stan, helt själva och utan karta! "Fråga efter Tokyo Tower om ni går vilse, därifrån hittar ni hit!" var rådet vi fick. Vi gick och gick och kom till ett litet tempel bakom Tokyo Tower där det stod rader på rader med små stenfigurer med mössor på sig... Kameran glödde!

Vi gick vidare och hittade sedan en liten restaurang där vi åt lunch. Christian hade spetsat sig på friterade fiskar med remouladsås, som vi sett i ett fönster. Tyvärr fick han stekt fisk och jag fick friterad kyckling. Vi bytte och båda var nöjda. Servitrisen tyckte mest vi var konstiga.

Det är inte alltför dyrt i Tokyo med mat. Det var svenska lunchpriser, ca 70 SEK för en lunch. Rätt ok, ändå.

Vi ägnade eftermiddagen åt att strosa runt och sedan tillbaka till ambassaden för en drink hos Jenny och Niclas innan vi gick ut på restaurang. Det var Reiko-san som ordnat och vi gick på en sk isakaja, en ölstuga. Detta var en ölstuga med klass och maten var helt otroligt fantastisk! Först fick vi sallad med rå lax. Trodde vi, det var rå kyckling... Men det var gott ändå. Sen kom maten in, fat efter fat. Jenny kallade det för japanska tapas - massa små rätter som man åt av, allihop. Christian och jag var i sjunde himlen och åt och åt och åt... Jag skulle kunna sitta kvar fortfarande och äta, men vi hade bara bokat bord i två timmar.

Reiko-san och hennes Ken skulle hem och vi andra kollade in Roppongi. Vi var lite besvikna - det är ju bara red light district! Vi gick hem, med kisspaus på Hard Rock Café. Rätt häftigt att bo mitt i stan, måste jag säga! Gångavstånd från Roppongi - det är klass!

På lördagen var Reiko-san vår guide och vi såg nästan hela Tokyo. Vi började med templet där de hyllar de som dött i krigen mot Kina, bland annat. Det som premiärministern fått så mycket skäll för att han besökte. Det var vackert och vi såg också en liten park bakom. Sen tog vi tunnelbanan - en hel vetenskap! - och åkte till nästa tempel, som var mer av ett nöjesfält. Det var som en kinesisk nattmarknad, fast på dagen.

Men innan vi hittade till templet var vi lite lagom hungriga och Reiko-san fick uppdraget att hitta nåt gott att äta. Vi var sugna på sushi, men hon tyckte vi skulle hitta ett lite bättre ställe än det som var just där vi stod. Vi gick in i en gränd och hittade ett japanskt pannkaksställe! Traditionella japanska pannkakor med massor av mystiska saker i! Fantastiskt gott och jätteroligt. Jag var alldeles uppspelt över att få se ett så traditionellt lunchställe!

Efter templet tog vi båten till ett shoppingcenter. Alla var trötta och Reiko-san och Christian slumrade till på båten. Vi letade efter lite skojsiga shoppingsaker men det mesta var sånt vi kunde hitta i Taipei, så vi tog tåget/tunnelbanan hem igen och åt middag hos Jenny och Niclas tillsammans med Ingegerd. Fantastisk skaldjurssoppa! Kvällen avslutades med lite småprat och Jenga, mycket trevligt.

På söndagen gick vi promenad med Julia, försökte hitta lite saker att köpa och kom hem med två bag-in-box-vinare. Inte mycket annat. Vi sökte efter japanska morgonrockar men de lyste med sin frånvaro. Det var kanske pga att det var söndag.

Flygbussen gick vid tolvtiden och vi var på flygplatsen i god tid för att leta efter morgonrockar även där. Till slut gav vi upp och gick och tittade på parfymer istället. När vi checkade in väskan röntgades den och vi fick ta ur vinflaskan vi köpt. "If it breaks it can damage our airplane" sa den vänliga mannen vid incheckningen. Snarare våra kläder, tyckte vi, men tog snällt ut flaskan och stoppade den i ryggsäcken som redan innehöll sex liter vin...

Tokyo rekommenderas klart! Väldigt häftig stad som vi gärna åker tillbaka till!

93-04-27

I lördags flyttade vi till ny lägenhet! Vi har tagit över Wiebkes och Thorstens gamla lägenhet. Den har renoverats sedan Wiebke åkte den 6 mars och nu var det äntligen dags att flytta in! Vi hade beställt en flyttfirma som skulle komma klockan tre. Klockan tolv vräkte regnet ner och telefonen ringde "Hej, fröken Wang? Deregnar, ska du flytta det?" Jag förstod inte ett ord. Vadå "deregnar" jag har ingen sån grej! Jag menar, han ville väl veta hur stor bil han skulle ha? Nejdå, han var kinesisk nog att tro att vi inte ville flytta om det regnade. Det klurade jag ut efter en liten stund. Han måste trott jag var helt bakom flötet!

Jag sprang över för att träffa hyresvärden och skriva kontrakt och betala deposition, i regnet. De hade städat och gjort lägenheten fantastiskt fin och vi skrev gladeligen kontrakt. De översatte åt mig: "Om du flyttar innan kontraktet gått ut måste du böta... Nääää! Det där tillämpar inte vi! Säg åt oss om du behöver flytta, bara!" De var helt fantastiska, precis som Wiebke sagt.

Äntligen hemma igen och nu kom flyttgubbarna. Eller, en gubbe och en gumma. De började lasta våra grejor och undan gick det! På en timme hade de fixat klart allt. Men... Det var lite högt lastat, var det inte det? Jodå, när vi körde ut ur garaget sade det "Kaklonk" och jag fick flasbacks från Tibet... . Jodå, ett bord hade tappat ett ben och arbetsstolen två hjul...

Vad kan man göra? Inte mycket. Vi åkte till den nya lägenheten och de bar upp allt. Det var många trappsteg... Gumman blev trött och snart sprang gubben mellan gatan och fjärde våningen och hon tog de två sista trapporna.

Resultatet blev: en trasig lampa, ett trasigt bord, en trasig garderob och en hel massa jord i soffan. Tur att vi bytt från vitt till grönt överdrag i soffan! Jag drog av 1000 på den redan låga summan 3500 och sa att chefen fick kontakta mig om han inte var nöjd. De sa inte så mycket...

Vi gick omkring och bara njöt av vår stora nya lägenhet. Inget kylskåp och ingen tv, men det gjorde inte så mycket.

Snart dök Van upp för "Inflyttningsfesten" och hade med sig en liten smörgåsgrill, perfekt! Anette och Mathias var på väg och Francis kom också snart. Vi beställde pizza för att kunna överleva kvällen och fick en helt fantastisk pizza och dessutom en låda med massa smått och gott i! Vi högg in och muttrade lite över att de glömt att vi beställt utan lök, men det var ju bara lök på en liten del av pizzan, så det gick bra.

När vi ätit halva ringer telefonen: "Fröken Wang? Ni har beställt pizza, har ni fått den?" Jovisst, vi sitter och äter. "Ni har fått fel pizza, tyckte ni inte det var konstigt när ni öppnade kartongen?" Jag hade ju knappt någon aning om vad jag beställt, eftersom jag låtit pizzakillen bestämma åt mig, så jag tyckte inte alls det var konstigt. Förutom löken, då. "Vill ni lämna tillbaka den?" Aldrig i livet, vad är det vi beställt? Det här vill vi ha igen! Alla nöjda och glada, förutom kanske de som fick vår beställning...

Vi gick vidare, Anettes kompis Joe fyllde år och hade party på Room 18. Gratis inträde och när vi kom dit fick vi varsitt åkband om armen. Vilket innebar gratis bar hela kvällen! Det var en osannolik kväll med Taipeis jetset - bara de rikaste av de rika! Jätteskoj kväll men flytten tog sin tribut och jag var tvungen att däcka redan halv tre. Hem till den vackra, ljusa och rymliga lägenheten!

Söndagen var lat! Vi hade bestämt oss för att hitta kyl och tv och åkte till Xiamen street där det enligt Rita och Oscar skulle finnas massor av andrahandsaffärer. Vi tittade in på 3C först, den gula elektronikaffären och hittade en jättefin kyl/frys för 9900, perfekt i storlek och allt. Visa av erfarenheten med andrahandsgrejor började jag fingra på visakortet. Men vi besinnade oss och bestämde oss för att iallafall titta på Xiamen street. Det var bra.

Vi hittade ett superbra kylskåp för 5900. Precis lagom stort, men större än det nya. Med hemkörning och uppbärning - sex trappor! - skulle det kosta 6500. Vi slog till! De garanterade att de skulle komma och laga det om det gick sönder inom två månader. På vägen tillbaka hittade vi en 29-tumstv för 2000 spänn. Den tog vi i en taxi! Den hade också två månaders "garanti" på sig! Helt otrolig gata, man kunde hitta allt i hemelektronikmaskiner.

Snart ringde kylskåpsgubben och kom kånkande uppför alla trapporna med vårt monsterkylskåp på ryggen! Han baxade in det i lägenheten och funderade lite. Vi blev lite oroliga - var köksdörren tillräckligt bred? Jodå, den var 64 cm och kylen "bara" 60... 90-graderssvängen var lite krångligare. När han öppnat dörrarna och skruvat av en plastlist gick det in, tack och lov!

Nöjda och glada gick vi för att äta middag och sedan sprang Christian till the Tavern för att se F1. Jag gick till Anette och Fredrik och Brenda och såg på när de åt middag. Fredrik och Brenda kläckte nyheten om att de ska flytta till Singapore efter sitt bröllop - härligt, det ska ju Thorsten och Wiebke också! Perfekt! Men trist att de flyttar, för oss som blir kvar!

På söndagskvällen hängde jag upp min kinesiska almanacka och tittade lite på den. Den har ett blad för varje dag och visar både den västerländska och den kinesiska kalendern. Dessutom visar den om det är en bra eller dålig dag, och vad man ska göra respektive undvika. Jag blev inte förvånad över att det stod på lördagen: "Dålig dag för att flytta". Skönt att det också stod "Bra dag att skriva kontrakt"!

93-04-29

Imorgon kommer Fanny!

På lördag kommer Anna också, hon tyckte det kunde vara kul att slå tre flugor i en smäll. Vi ska titta på stan, dricka vodka och grilla på balkongen!

Om två veckor kommer Ulf också - det dräller in folk hela tiden, mycket trevligt!

Mathias börjar komma igång på jobbet och det gör att jag får lite mera tid för mitt nya jobb. Tack och lov!